Jon Bergström är 23 år och har sedan examen 2008 jobbat som arbetsledare på Sverigefilialen på Beton und Monierbau Gmbh (i folkmun ”BeMo”). Examensfirandet i Filipstad var på en torsdag och redan måndagen därpå stämplade han in för första gången på arbetsplatsen i Göteborg. Allt gick fort och friktionsfritt. Men hur började solskenshistorien?

Till skillnad från många andra bergsskolingar som blivit anställda i ledande befattningar, tillhörde Jon den skara som kom till Bergsskolan utan arbetslivserfarenhet från branschen.

Första sommaren mellan ettan och tvåan jobbade han på Hällefors bryggeri där han körde truck på lagret. Det var först andra sommaren som han började skaffa sig praktisk erfarenhet av branschen när han under en sommar hos Wermlands utemiljö AB fick arbeta med anläggningsjobb i Örebro, något som bl.a. innefattade dränering, brunnar och fjärrvärme. Under det tredje året av berg- och anläggningsprogrammet lossnade det med besked.

- Projektledaren i Göteborg hade skickat ett mail till receptionen om att han sökte någon för ex-jobb med chans till fortsättning. Jag sökte och fick åka ner för intervju vilket resulterade i både ex-jobb och anställning.

Examensarbetet bestod i att göra en tidsanalys på drivningscykeln i en tunnel med särskilt fokus på utlastningsmetoder. BeMo hade brottats med tidsproblem – något i cykeln tog alldeles för lång tid. Det österrikiska företaget hade en aning men ville få det svart på vitt. Det var där Jon kom in i bilden. Hans uppgift var att optimera driftscykeln.

Arbetet med tidsoptimeringen flöt på bra. Till sin hjälp hade han dels en handledare på Bergsskolan, dels en på BeMo. Jon var herre över sitt eget arbetsschema och rörde sig fritt i tunneln. Han arbetade tio dagar och var ledig fyra dagar.

Att examensarbetet var en perfekt ingång i företaget råder det inga tvivel om.

- Jag hade turen som fick göra mitt ex-jobb innan min anställning vilket gjorde att jag redan kände till det mesta och de flesta på byggplatsen.

Med rapporten inlämnad och godkänd började provanställningen. Från början var det tänkt att Jon och hans klasskamrat Henrik, som också fått ex-jobb och anställning på BeMo, skulle gå bredvid en arbetsledare och successivt växa in i rollen. Detta skulle pågå under hela provanställningen. Jons arbetstitel var projektingenjör, vilket kan betraktas som en trainee-tjänst. Dock, efter bara en månad kom beskedet att arbetsledaren skulle sluta vilket förde med sig att Jon slängdes in i hetluften som arbetsledare utan den mjukstart som parterna först avtalat om. Övergången gick emellertid bra – han hade under den första månaden lärt sig pappersarbetet och kände sedan en tid tillbaka gubbarna i tunneln. Han hade alltså redan hunnit bli varm i kläderna och kände sig bekväm i att lägga upp arbetet och skriva rapporter, kontrakt och bygghandlingar. Det kan påpekas att han under det första året som arbetsledare inte var helt själv utan arbetade parallellt med en annan arbetsledare. Under skiftens överlappningar – två timmar på tisdagar, onsdagar och torsdagar – fanns dessutom tre arbetsledare på plats samtidigt. Jon kunde på så vis bolla idéer och ställa frågor vid behov.

En positiv konsekvens av att övergå från projektingenjör till arbetsledare var att lönen gick upp kraftigt.

Att vara ung arbetsledare, basande över folk som jobbat i branschen innan Jon ens var påtänkt, har han aldrig betraktat som ett problem. Han anser sig passa för jobbet väldigt bra eftersom han har lätt för kontakten med gubbarna. Han har stor respekt för balansen mellan att vara lyhörd och att vara en chef som kan säga ifrån.

- Gör de fel måste man säga att de gör fel, men man måste vara jävligt säker på att de har fel, säger han.

Det gäller att varken vara en kompis eller en chef som är i vägen. Ibland är det inte alldeles lätt att förvalta ett förtroende både uppifrån och nedifrån. Som arbetsledare är han kontakten mellan kontoret och gubbarna. Det händer att ”kontorsnissarna” ber om saker som gubbarna i tunneln blankt vägrar. Ofta beror det på att kontorspersonalen inte har varit nere på plats och insett att det de begär är praktiskt omöjligt.

Det största hindret i arbetet är språkförbistringar. En del av arbetsstyrkan är polacker och österrikare.

Jobbet som arbetsledare innebär ett stort ansvar. Jon ska se över att arbetet fortskrider enligt planerna och samtidigt se till att säkerhetsarbetet upprätthålls. Vidare ska protokoll skrivas och han ska se till att nödvändigt material finns på plats på givna tidpunkter. Han trivs jättebra som arbetsledare.

- Jag slipper kontor och blir inte sittande. Det finns aldrig en dag som är den andra lik. När jag kommer på morgonen vet jag aldrig till 100 procent hur dagen kommer att se ut. 80 procent av tiden ägnar jag åt att prata med folk – hur arbetet ska göras.

Att slängas in i hetluften var skönt. När han dessutom började få gå själv, då Jon och hans parallellt arbetande arbetsledare gick skilda vägar och tog varsitt skift, fick han mer att göra och lärde sig därmed mer. Det gick fortare att bli fullärd.

En vanlig arbetsdag kan se ut så här:

  • Se till att komma i tid vid skiftbyte
  • Kolla upp vad som sker
  • Är det något speciellt som ska göras idag? Kommer det någon geolog?
  • Förklara vad som ska göras vid skiftbytet. Om det kommer det någon ska gubbarna informeras om detta
  • Ta en tur till kontoret
  • Dra ner i tunneln
  • Vara där till lunch
  • Efter lunch: vara tunneln tills slutet av dagen

Under en vanlig dag är han max två timmar på kontoret. Resten av tiden spenderas nere i tunneln. Där jobbar 12 till 15 gubbar per skift. Med tanke på de olika nationaliteterna är engelska vanligt förekommande samt en från Jons sida ganska knagglig tyska.

På skiftbytena, när han berättar vad som komma skall, brukar han tala inför ungefär fem personer. Ibland sitter det med en polack som kan föra vidare informationen (och tolka) till sina landsvänner.

Vad händer i framtiden? Jon har ingen aning. Projektet i Göteborg sträcker sig ett år framöver. Därefter vet han inte. Han hoppas bli kvar på BeMo men var och i vilken typ av befattning vet han inte. Han vet dock med säkerhet att han vill hålla sig till tunnelbyggnation eller sprängning.